Dear Wendy
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:11:03
Några år senare dog min pappa.
:11:05
Han föll ihop
efter ett raseriutbrott i gruvan.

:11:09
Det gjorde mig inte så mycket, för
jag kände honom egentligen inte.

:11:21
Richard, jag beklagar verkligen.
:11:26
Du kommer klara dig fint.
Vi kommer alla att vaka över dig.

:11:42
Mamma dog för många år sen,
så nu var jag ensam på riktigt.

:11:47
Nu var jag en riktig loser,
som alla som inte var gruvarbetare.

:11:51
Men det passade mig fint.
:11:53
Jag bodde kvar med fadersarvet-
:11:56
- som mest var lösa dörrkarmar
efter pappas smällande i dörrar.

:12:01
Och Clarabelle slutade.
Hon var faktiskt riktigt gammal nu.

:12:06
När jag städade
dök leksakspistolen upp igen.

:12:12
Och det var då, Wendy...
Det var då allt började.

:12:41
Jag tyckte du sa att du var pacifist.
:12:45
Det sa jag kanske, men det är
bara en gammal leksakspistol.

:12:51
Det är ingen leksak.
:12:54
Det är en 6,65 millimeters
double action-revolver.


föregående.
nästa.