:17:00
Du måste äta något,
där ute på gatorna.
:17:02
Du måste vara försiktig,
hör du det?
:17:04
Titta på dig.
Gud hjälpe!
:17:08
Har du inga vanliga kläder?
:17:11
Vad?
:17:12
Helen... hej.
:17:16
Debrah?
:17:18
Ja.
:17:23
Tänker du ge mig en kram?
:17:25
Ja.
:17:32
Hur är det?
:17:34
Du ser bra ut.
:17:37
Gift med den rika advokaten.
:17:39
När vi var barn sa vi båda att
vi skulle få tag på en rik karl.
:17:43
Vi fick advokater båda två.
:17:44
Deb, vad...
vad är det?
:17:47
Gör inte så.
Döm mig inte.
:17:53
Tack. Jag måste gå.
:17:56
Ta hand om dig, därute.
:18:01
Gud.
:18:03
Är du hungrig?
:18:04
Jag kan inte äta.
:18:06
Du måste äta något.
:18:08
Vad har hänt med henne?
:18:12
Livet.
:18:15
Brian och ungarna
måste ha det tufft.
:18:18
De klarar sig bra.
:18:20
Men jag vill prata om dig.
:18:21
Jag ringde Charles i morse-
:18:23
-och han berättade,
innan han lade på luren-
:18:26
-att ni ska skilja er.
:18:28
Men jag förstår inte varför
du är här.
:18:31
Han slängde ut mig ur huset.
:18:34
-Vems hus?
-Vårt hus.
:18:36
Precis. Hur fan kan en man
slänga ut en kvinna-
:18:38
-ur hennes eget hus?
Han kan slänga ut mig-
:18:40
-men han hade bara
slängt ut mig ur halva.
:18:42
Jag hade gått in i den
andra halvan av huset.
:18:43
Han hade inte slängt ut mig ur hela.
:18:44
Huset står på honom, Madea.
:18:46
Gud sig förbarme.
Kvinnor kan då ställa till det.
:18:49
Ute och handlar när de
måste kolla kontrakten.
:18:53
Sådant gör mig förbannad!
:18:56
Jag har ingen rätt till pengarna.
:18:57
lngen rätt?