:29:00
-men när jag ser på honom-
:29:02
-känner jag bara sympati.
:29:21
Charles?
:29:25
Hej.
:29:26
Hej.
:29:27
Han har klarat det ganska bra.
:29:31
Han kan inte prata,
men han kan höra dig.
:29:33
Hur är det med förlamningen?
:29:35
Mr McCarter,
det är doktor Shiloh.
:29:38
Om du känner det här,
var snäll och blinka.
:29:54
Bli inte nedslagen.
:29:56
Det är inte så farligt som vi trodde.
:29:58
Han andas själv.
:29:59
Han har fått många ärr och
svullnad-
:30:02
-kring ryggradsnerverna-
:30:04
-men eftersom svullnaden
går ner-
:30:06
-är det möjligt att han återfår
en viss känsel igen.
:30:10
Ge inte upp.
:30:15
19 september.
:30:18
Kära dagbok-
:30:20
-när jag sitter här och
tänker på-
:30:22
-att samla ihop skärvorna
av det som var mitt liv-
:30:26
-inser jag något.
:30:28
Vartenda rum i det här huset
är ett smärtsamt minne för mig.
:30:34
Fastän han lider-
:30:36
-vill något inom mig
att han lider ännu mer.
:30:40
Att några månader och
en skilsmässa-
:30:41
-kan ta en igenom så många
känslor-
:30:44
-liksom ett 18-årigt äktenskap.
:30:47
Och jag börjar känna
alla på en gång.
:30:51
Men den starkaste av dem
är ilska.
:30:56
Undertecknat, en arg
svart kvinna.