:30:02
-kring ryggradsnerverna-
:30:04
-men eftersom svullnaden
går ner-
:30:06
-är det möjligt att han återfår
en viss känsel igen.
:30:10
Ge inte upp.
:30:15
19 september.
:30:18
Kära dagbok-
:30:20
-när jag sitter här och
tänker på-
:30:22
-att samla ihop skärvorna
av det som var mitt liv-
:30:26
-inser jag något.
:30:28
Vartenda rum i det här huset
är ett smärtsamt minne för mig.
:30:34
Fastän han lider-
:30:36
-vill något inom mig
att han lider ännu mer.
:30:40
Att några månader och
en skilsmässa-
:30:41
-kan ta en igenom så många
känslor-
:30:44
-liksom ett 18-årigt äktenskap.
:30:47
Och jag börjar känna
alla på en gång.
:30:51
Men den starkaste av dem
är ilska.
:30:56
Undertecknat, en arg
svart kvinna.
:31:06
Jag hittar det inte.
:31:08
-Hittar du det inte?
-Nej.
:31:10
Du kan ingenting.
:31:12
Leta reda på mitt bankutdrag
och ring upp kamrern.
:31:15
Ring sedan Kalvin
och säg åt honom-
:31:17
-att komma hit
och sedan kan du gå.
:31:18
Det här ska inte besegra mig.
:31:22
Vad glor du på?
:31:23
Allt det här,
och du är fortfarande likadan.
:31:26
Jag är Charles McCarter.
:31:28
Jag tänker dö som
Charles McCarter.
:31:30
Jag fattar inte ens
varför du är här.
:31:32
Jag tänker inte ge dig en krona.
Ring Brenda och hämta mina barn.
:31:35
Var är mina barn?
Försvinn, för helvete.
:31:38
Jag ber dig om en enda
liten sak-
:31:41
-och du kan inte ens göra
det efter 18 år.
:31:46
Försvinn!