:14:03
70 km/h... Där rök min hatt!
:14:11
-80 km/h... 90 km/h!
-Spring, Duma!
:14:20
100 km/h!
:14:25
Av alltför stor kärlek till livet
Av hopp och fruktan
:14:30
Vi tackar flyktigt den gud som finns
:14:34
Ta en paus efter varje rad.
:14:38
Läs som om det vore en sång.
Ordens ljud är melodin.
:14:44
Inget liv varar för evigt
Döda män reser sig aldrig upp
:14:48
Även den tröttaste flod
når till slut tryggheten i havet
:14:57
Mamma?
:15:02
Ursäkta mig.
:15:08
-Ja?
-Får jag plats?
:15:13
Vi måste prata om vår vän.
Han är nästan fullvuxen.
:15:19
-Men...
-Sluta nu! Det är nästan för sent.
:15:25
Duma måste få leva ett naturligt liv.
Vi måste hjälpa honom tillbaka, nu.
:15:29
Han vill inte!
Han vill inte vara vild.
:15:32
Det kan inte du bestämma, Xan.
Han är ett vilt djur.
:15:39
Det vilda finns där.
Han har det i sig naturligt.
:15:44
Han har det i blodet.
:15:49
Han minns, precis som jag minns
att min plats är här, på farfars gård.
:15:55
Det finns nästan inga geparder kvar.
Vart skulle han kunna ta vägen?