:15:02
Ursäkta mig.
:15:08
-Ja?
-Får jag plats?
:15:13
Vi måste prata om vår vän.
Han är nästan fullvuxen.
:15:19
-Men...
-Sluta nu! Det är nästan för sent.
:15:25
Duma måste få leva ett naturligt liv.
Vi måste hjälpa honom tillbaka, nu.
:15:29
Han vill inte!
Han vill inte vara vild.
:15:32
Det kan inte du bestämma, Xan.
Han är ett vilt djur.
:15:39
Det vilda finns där.
Han har det i sig naturligt.
:15:44
Han har det i blodet.
:15:49
Han minns, precis som jag minns
att min plats är här, på farfars gård.
:15:55
Det finns nästan inga geparder kvar.
Vart skulle han kunna ta vägen?
:16:01
Vi bor här. Hela vägen ända dit upp...
:16:08
Vi hittade honom där.
Norrut och västerut...
:16:14
Där ligger bergen.
:16:18
En liten dal, och en flod.
:16:23
Där finns det gott om springbock.
Ett himmelrike för en stor katt.
:16:27
Jaga dem, fäll dem, bit hårt.
Det kan väl inte vara så svårt?
:16:34
Vi ska köra honom dit nästa vecka.
:16:38
Vi campar och fiskar, och har kul.
Sen släpper vi honom.