1:31:00
Och den förtärde mig faktiskt!
1:31:02
Jag gick till banken och kassören
tittade konstigt på mig.
1:31:06
Och jag kom hem, och tittade
mig själv i spegeln
1:31:08
och mitt ansikte var fortfarande grönt,
efter en ansiktsmask
1:31:10
som jag hade glömt att ta bort.
1:31:12
Och jag ringde vår
försäkringsman, sen 30 år
1:31:15
vars son, Mitch faktiskt hade hjälpt
att komma in på West Point...
1:31:20
För att berätta att Mitch var borta.
1:31:23
Han ringde inte tillbaks på två dagar.
1:31:28
Bilen, banken,
försäkringsmannen, världen
1:31:33
Ingen brydde sig riktigt.
1:31:39
Inte som oss.
1:31:44
Jag har alltid
velat lära mig att steppa.
1:31:46
Så jag tog stepplektioner.
1:31:48
Och jag ville lära...
jo det ville jag...
1:31:50
Och jag ville lära mig
laga organisk mat.
1:31:52
Så jag försökte med det.
1:31:55
Och jag fixade toaletten...
1:32:01
Ja, alldeles själv.
1:32:04
Och jag ville lära mig skratta.
1:32:10
Varför kunde jag inte varit roligare,
medan Mitch levde?
1:32:13
Men vet ni, jag kom underfund med,
att det tar tid att bli rolig.
1:32:17
Och det tar tid att
ta fram glädjen i livet.
1:32:23
Så jag skrev in mig i en komediskola.
1:32:28
Ja, jag gjorde det,
och jag vet, jag vet
1:32:31
jag var den äldsta i klassen.
1:32:35
Och vi blev tillsagda
att berätta en historia
1:32:38
något sant, något som
verkligen hänt oss.
1:32:41
Så jag gick upp,
och pratade om min man.
1:32:47
Och kärleken han lämnade kvar.
1:32:54
Ett par dagar efter Mitch dog
1:32:56
Gick jag genom trädgården
och såg vår granne.