1:32:01
Ja, alldeles själv.
1:32:04
Och jag ville lära mig skratta.
1:32:10
Varför kunde jag inte varit roligare,
medan Mitch levde?
1:32:13
Men vet ni, jag kom underfund med,
att det tar tid att bli rolig.
1:32:17
Och det tar tid att
ta fram glädjen i livet.
1:32:23
Så jag skrev in mig i en komediskola.
1:32:28
Ja, jag gjorde det,
och jag vet, jag vet
1:32:31
jag var den äldsta i klassen.
1:32:35
Och vi blev tillsagda
att berätta en historia
1:32:38
något sant, något som
verkligen hänt oss.
1:32:41
Så jag gick upp,
och pratade om min man.
1:32:47
Och kärleken han lämnade kvar.
1:32:54
Ett par dagar efter Mitch dog
1:32:56
Gick jag genom trädgården
och såg vår granne.
1:33:00
Som var en väldigt
god vän till Mitch... Bob.
1:33:04
Och han såg mig
komma genom grinden, och...
1:33:08
Han sa, jag är
så ledsen för förlusten.
1:33:12
Och jag visste att han också
måste känna den förlusten, och
1:33:16
ville dela den,
och jag ville hjälpa honom.
1:33:19
Han la sina armar om mig,
och vaggade mig.
1:33:23
Och hans omfamning hårdnade.
1:33:26
Till sist, här var någon
som verkligen brydde sig.
1:33:33
Och, sen...
1:33:36
... kände jag något annat.
1:33:51
Något stort!