:12:00
Nicole har så många demoner att det är
förvånande att vi får plats runt bordet.
:12:06
-Jag får hennes nummer på fem minuter.
-Det tar mig två.
:12:11
Det är taget.
:12:13
-20 dollar.
-Mycket pengar.
:12:19
Hej, jag tror jag känner igen dig...
:12:24
-Joe?
-Jen.
:12:26
Jen, självklart.
:12:29
Uppenbarligen minns du inte mig.
Jag heter Bobby Whitman.
:12:34
Rafe, din tur. Gör en profil.
:12:36
Svart kostym, blont hår, Martini...
:12:39
Jag är sofistikerad,
ute efter yngre.
:12:43
Helst blonda...
helst hejaklacksledare med stora...
:12:49
Det är inte sant...
:12:52
Du hade rätt om hårfärgen.
:12:54
Väldigt bra.
:12:57
Jag vet inte, en kort stund på
en förläsning, Jimmy Park, visst?
:13:02
-Moody Electro?
-Ja, väldigt bra författare.
:13:07
Jag är egentligen ingen student.
:13:10
-Jag arbetar med ekonomi.
-Ekonomi?
:13:15
-Ja, Bobby.
-Ja.
:13:19
-Hur är det?
-Bra.
:13:21
Han har 15 sekunder på sig.
:13:27
Det var inte din kväll ikväll.
:13:29
Jag känner henne, hon heter Jen.
Jag bad henne att spela med.
:13:32
-Skitsnack.
-Det får du aldrig veta.
:13:41
Vad försiggår där inne?
:13:45
Vi är yrkesmän, vi ska inte
behöva stå ut med sånt här.
:13:49
Vad är det?
:13:52
Jag blir inte profiler.
:13:55
Jag var ensam på hans kontor,
pappren låg på bordet.
:13:59
-Jag läste dem.
-Vi har fortfarande helgen på Munega.