:29:00
som sekreterare.
:29:02
Men det är något ovanligt
med Avalyn.
:29:04
Så långt tillbaka som hon kan minnas,
:29:06
har saker hänt henne,
saker hon inte kan förklara.
:29:09
Jag har hört om folk som upplevt
att de tappat bort en viss tid.
:29:12
En stor bit av deras liv,
som dem inte kunnat förklara.
:29:16
Under hypnos regression
förstod jag att...
:29:19
jag hade blivit bortrövad
fler än 20 gånger.
:29:22
Amen, snälla!
:29:23
Tyst.
:29:24
Första gången var
när jag var 6.
:29:26
Jag var på väg hem från en
picknick med mina farföräldrar.
:29:29
Det var mörkt och vi kom vilse,
när vi körde ner för en landsväg.
:29:33
Farfar tappade kontrollen över
bilen och vi åkte ner i diket.
:29:36
Där var ett bländande vitt ljus.
:29:39
Men utomjordingarna var inte
intresserade av mina farföräldrar.
:29:42
De drog upp mig ur bilen...
:29:45
med någon sorts gravitations stråle.
:29:50
Det var droppen.
Jag har fått nog.
:29:52
Jag ska ha lite glass.
:29:53
- Vill du ha?
- Nej, tack.
:29:56
Jag har minnen av att
ha legat på ett bord.
:29:58
Det var kallt, lent och skimrande.
:30:01
Utomjordingarna omringade mig.
:30:02
Dem var skalliga med stora marshmallow
formade huvud och små armar.
:30:07
Men det värsta var deras ögon.
:30:10
Enda sättet jag kan beskriva
dem på är stora,
:30:13
svarta diamanter,
helt flytande och geléaktigt.
:30:39
Jag fattar inte att jag äntligen
kommer ifrån denna jävla hålan!
:30:44
Bäst du säger till mig
direkt du bosatt dig.
:30:48
Annars.
:30:49
Bäst du kommer.
Annars.
:30:53
New York City.
:30:54
Du har sån tur!