:49:00
-Jag är ledsen, mr Leland.
-Det gör inget.
:49:02
-Vad vet ni om Rosebud?
-"Rosebud"?
:49:06
Hans sista ord: "Rosebud."
:49:09
Jag läste the Inquirer.
:49:12
Jag trodde aldrig på det
som stod i the Inquirer.
:49:15
Något mer?
:49:17
Jag kan berätta om Emily.
Vi gick i samma dansskola.
:49:21
Jag var mycket duktig
:49:23
-Vi talade om hans första fru.
-Hur var hon?
:49:27
Hon var som de andra flickorna
i dansskolan.
:49:29
Hon var en trevlig flicka
Emily var trevligare än de andra.
:49:34
Efter den första tiden...
:49:36
...sågs hon och Charlie inte så ofta,
förutom vid frukost.
:49:40
Deras äktenskap var som
vilket äktenskap som helst.
:49:53
-Du är så vacker.
-Inte då.
:49:54
Jo, det är du. Du är mycket vacker.
:49:56
Jag har aldrig varit på
sex fester på en kväll förut.
:49:59
-Jag har aldrig varit uppe så här sent.
-Det är en vanesak.
:50:02
-Vad skall våra betjänter tro?
-Att vi hade roligt.
:50:04
Varför måste du gå till tidningen redan?
:50:07
Du borde aldrig gift dig med
en tidningsman. De är värre än sjömän.
:50:11
Jag älskar dig så mycket.
:50:14
Charles, också de som gör tidningen
måste sova ibland.
:50:18
Jag ringer mr Bernstein och ber honom
flytta mina möten till efter lunch.
:50:23
Hur mycket är klockan?
:50:25
Jag vet inte. Det är sent.
:50:28
Det är tidigt.
:50:30
Charles.
:50:33
Vet du hur länge jag satt
uppe och väntade på dig...
:50:35
...när du skulle vara
borta i tio minuter.
:50:38
Varför ska du till tidningen mitt i natten?
:50:42
Min sköna, din enda
mottävlare är the Inquirer
:50:46
Ibland tror jag att en rival av kött och blod
hade varit att föredra.
:50:49
Så ofta är jag inte på tidningen.
:50:52
Det är inte bara det.
Det är vad du skriver, om presidenten.
:50:56
-Pratar du om morbror John.
-Jag pratar om presidenten.
:50:59
Han är fortfarande morbror John
och en naiv korkskalle...