:50:02
-Vad skall våra betjänter tro?
-Att vi hade roligt.
:50:04
Varför måste du gå till tidningen redan?
:50:07
Du borde aldrig gift dig med
en tidningsman. De är värre än sjömän.
:50:11
Jag älskar dig så mycket.
:50:14
Charles, också de som gör tidningen
måste sova ibland.
:50:18
Jag ringer mr Bernstein och ber honom
flytta mina möten till efter lunch.
:50:23
Hur mycket är klockan?
:50:25
Jag vet inte. Det är sent.
:50:28
Det är tidigt.
:50:30
Charles.
:50:33
Vet du hur länge jag satt
uppe och väntade på dig...
:50:35
...när du skulle vara
borta i tio minuter.
:50:38
Varför ska du till tidningen mitt i natten?
:50:42
Min sköna, din enda
mottävlare är the Inquirer
:50:46
Ibland tror jag att en rival av kött och blod
hade varit att föredra.
:50:49
Så ofta är jag inte på tidningen.
:50:52
Det är inte bara det.
Det är vad du skriver, om presidenten.
:50:56
-Pratar du om morbror John.
-Jag pratar om presidenten.
:50:59
Han är fortfarande morbror John
och en naiv korkskalle...
:51:01
...som låter ett pack av idioter
sköta hans affärer.
:51:05
-Hela den här oljeskandalen--
-Han är president, inte du.
:51:08
Snart skall det bli annorlunda.
:51:11
Din mr Bernstein var oerhört
elak mot Junior igår.
:51:17
Jag kan inte ha det så i barnkammaren.
:51:22
Mr Bernstein skall besöka
barnkammaren då och då.
:51:25
Måste han?
:51:28
Ja.
:51:29
-Charles, folk kommer att tycka--
:51:31
Det som jag säger åt dem att tycka.
:51:51
Var han aldrig kär i henne?
:51:53
Han gifte sig av kärlek.
:51:56
Kärlek.
:51:57
Där har ni förklaringen till allt.
:51:59
Därför började han med politiken.
Vår kärlek var inte stor nog.