:23:01
Bankerna stänger klockan fyra...
:23:06
-Lydia!
-Jag trodde att du var i Indokina.
:23:11
-Det var jag, min kära.
-Kalla mig inte "min kära".
:23:17
Du har inte hört av dig
på tre månader.
:23:20
Fick du inte breven?
Jag skrev nästan varje dag.
:23:24
Jag fick bara ett telegram.
Du övergav mig.
:23:28
Som ingenjör måste jag resa runt.
:23:31
Synd att jag inte visste det
innan jag träffade dig.
:23:36
Vad vill du?
:23:39
-Ingenting.
-Det var nåt nytt.
:23:43
Jag trodde du skulle bli glad
att se mig.
:23:47
Jag ser dig ju bara
när du är ute efter nånting.
:23:52
Jag vill inte gräla. Det är hemskt.
:23:56
Livet kan så lätt
bli lumpet och vulgärt.
:24:00
Låt oss försöka hålla det
vackert och värdigt.
:24:03
Vi är inte unga längre.
:24:06
Så här på ålderns höst behöver vi
kamratskap, kärlek, ömhet...
:24:13
Mest av allt behöver vi varann.
:24:17
Vi har delat så många vackra
och inspirerande stunder...
:24:23
-...och vi kan dela många fler.
-Jag är för gammal för sånt trams.
:24:28
Jag trodde att jag hade botat
ditt ålderskomplex.
:24:33
Jag blev botad från dig
när du smet din väg. Sätt dig!
:24:41
-Vad gjorde du i Indokina?
-Byggde broar. Det var besvärligt.
:24:46
Vi blev tvungna
att göra om ritningarna.
:24:50
Sen ställde de in allt p.g.a. krisen.
:24:54
-Vilken kris?
-Den ekonomiska krisen.
:24:58
-Den värsta katastrofen på länge.
-Det har inte stått i tidningarna.