1:50:00
Detta är Richards.
Var är Eve? Låt mig prata med henne.
1:50:03
Hallå, herr Richards. Hon är uppe på sitt rum.
1:50:06
Jag vill verkligen inte störa,
men som Eve har känt sig
1:50:10
blirjag så orolig,
och hon ska åka till New Haven imorgon.
1:50:14
Säg till henne att inte oroa sig.
Jag kommer dit.
1:50:33
FOTSPÅR I TAKET
1:50:34
För teatervärlden är New Haven, Connecticut,
1:50:38
en kort trottoarsträcka mellan
Shubert Theatre och Taft Hotel,
1:50:42
omgivet av vad som ser ut som en liten stad.
1:50:46
Det är här som man håller det
som kallas utanför stan-premiärer,
1:50:51
vilket är premiärer för
New York-bor som vill lämna stan.
1:50:56
Vilken dag. Vilken himmelsk dag.
1:50:59
- D-dagen.
- Precis så.
1:51:02
Imorgon kommer du att ha erövrat
dina brohuvuden mot odödligheten.
1:51:06
Sluta repetera din spalt.
1:51:09
Är det inte underligt, Addison?
1:51:11
Jag trodde jag skulle vara panikslagen,
vilja gömma mig eller så.
1:51:15
Istället kan jag knappt vänta på
att kvällen ska komma och gå.
1:51:19
Är du så säker på morgondagen?
1:51:22
- Är inte du?
- Uppriktigt sagt, ja.
1:51:31
Det ska bli en minnesvärd kväll.
1:51:33
Den kommer att ge mig alltjag önskat.
1:51:35
Slutet på en väg, början på en ny.
1:51:38
- Täckt med diamanter och guld?
- Du känner mig bättre än så.
1:51:42
Täckt av vad, då?
1:51:45
Stjärnor.
1:51:48
Vad är klockan?
1:51:50
Nästan fyra.
1:51:53
Gott om tid för en lång tupplur.
1:51:55
Vi repeterade till mycket sent igår.
1:51:57
Du kan sova nu, eller hur?