1:56:03
Mot mig är du ingen mästare.
Du är på väg upp.
1:56:06
Säg vad du ska, klart och tydligt
och låt mig få min tupplur.
1:56:10
För all del. Även om det är onödigt,
eftersom du vet vad jag ska säga.
1:56:16
Lloyd kanske lämnar Karen,
men han gör det inte för dig.
1:56:20
- Vad menar du med det?
- Mer klart och tydligt?
1:56:24
Jag kom inte hit för att
se pjäsen, höra dina drömmar,
1:56:28
eller slita murgröna från väggarna på Yale.
1:56:30
Jag kom för att säga dig att
du inte ska gifta dig med Lloyd,
1:56:34
eftersom jag inte tillåter det.
1:56:36
- Vad har du med det att göra?
- Allt.
1:56:39
För att efter ikväll kommer du att tillhöra mig.
1:56:42
Tillhöra? Dig?
1:56:46
Jag kan inte tro mina öron.
1:56:48
En gammal klyscha.
1:56:50
"Tillhöra" dig?
1:56:53
Det låter medeltida.
Något ur en gammal melodram.
1:56:56
Samma gäller världshistorien
de senaste 20 åren.
1:56:59
Jag vill inte säga det rakt på sak.
1:57:01
Jag hoppades du skulle ha
tagit det för givet att vi...
1:57:04
"Tagit det för givet"?
1:57:07
"Att vi..."?
1:57:13
Kom nu ihåg att aldrig skratta åt mig.
1:57:17
Åt någon annan, men aldrig åt mig.
1:57:23
- Försvinn härifrån.
- Du är för kort för den gesten.
1:57:27
Dessutom är den gammalmodig.
1:57:30
Om du inte vill gå måste jag få dig utkastad.
1:57:33
Lyft inte på luren. Rör den inte ens.
1:57:36
Något fick dig att lyda, eller hur?
1:57:39
Den instinkten är värd miljoner.
Vårda den ömt.
1:57:42
När den slår larm, förbered för strid.
1:57:47
För det första, du heter inte
Eve Harrington. Gertrude Slescynski.
1:57:51
- Än sen?
- Sant, dina föräldrar är fattiga.
1:57:55
De skulle vilja veta hur du har det.
De har inte hört från dig på tre år.