Miami Supercops
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:18:00
Sitt där.
:18:03
Precis som förut. Tillbaka i sadeln igen.
:18:08
Jag lämnar min väska
och de här gangstrarna till dig.

:18:11
-Varför? Vart ska du?
-Hälsa på Tanneys änka.

:18:17
Varför så bråttom? Vi kan gå dit senare.
:18:20
Ledsen, Doug. Jag vill gå nu.
:18:22
ARCHIBALD - 1980 - 1985
ÄLSKADE VÄN OCH PARTNER - VILA I FRID

:18:45
-Hej, mrs Tanney.
-Steve.

:18:48
Förr i tiden kallade du mig Carol. Kom in.
:18:52
Tack.
:19:00
Jag hörde vad som hänt och jag...
:19:02
Ja. Snällt av dig. Tack.
:19:06
-Sätt dig.
-Tack.

:19:12
Jag kommer att sakna honom så mycket.
:19:14
Han var så snäll.
:19:16
Hans bortgång är en stor tragedi.
:19:19
Intelligent, känslig.
:19:22
Ja, verkligen en underbar kamrat.
:19:25
Det är så sant. Jag skrev det på gravstenen.
:19:28
Han var alltid så glad.
:19:31
Glad?
:19:34
Han hoppade, slickade, gnagde
och tassade runt överallt.

:19:39
Hoppade?
:19:41
Och han var så fin.
:19:44
-Fin? Ja om du säger det så.
-Han gjorde aldrig nåt på mattorna.

:19:48
Han väntade vid bakdörren...
:19:50
för att bli utsläppt
och göra sitt i trädgården.

:19:55
Har ni utedass?

föregående.
nästa.