:19:00
Jag hörde vad som hänt och jag...
:19:02
Ja. Snällt av dig. Tack.
:19:06
-Sätt dig.
-Tack.
:19:12
Jag kommer att sakna honom så mycket.
:19:14
Han var så snäll.
:19:16
Hans bortgång är en stor tragedi.
:19:19
Intelligent, känslig.
:19:22
Ja, verkligen en underbar kamrat.
:19:25
Det är så sant. Jag skrev det på gravstenen.
:19:28
Han var alltid så glad.
:19:31
Glad?
:19:34
Han hoppade, slickade, gnagde
och tassade runt överallt.
:19:39
Hoppade?
:19:41
Och han var så fin.
:19:44
-Fin? Ja om du säger det så.
-Han gjorde aldrig nåt på mattorna.
:19:48
Han väntade vid bakdörren...
:19:50
för att bli utsläppt
och göra sitt i trädgården.
:19:55
Har ni utedass?
:20:01
Steve, han kommer att bli så glad
att träffa dig.
:20:05
-Träffa mig?
-Han kommer hem tidigt ikväll.
:20:11
Carol...
:20:13
jag vet att när det händer såna här saker
blir det en fruktansvärd chock...
:20:17
-men jag är lite...
-Det måste vara han. Ursäkta mig.
:20:25
Hallå? Ja, älskling.
:20:29
Inte de där gangstrarna igen?
:20:31
Var det Doug? Hälsa honom.
:20:36
Du kan aldrig gissa vem som är här.
:20:38
Nej, det får blir en överraskning.
:20:42
Blir du sen?
:20:45
Det spelar ingen roll. Hej då.
:20:50
Han sa att han blir... Steve? Vad konstigt.