:11:00
Jo men du förstår...trots allt det
skitsnacket som det för med sig...
:11:04
Jag minns barndomen som den här...
:11:07
...du vet, magiska tiden.
:11:10
Jag minns...första gången min
mor berättade för mig om döden.
:11:14
Min gammelmormor hade just dött
och mina föräldrar hade just-
:11:18
-besökt dem i Florida.
Jag var tre, tre och ett halvt år.
:11:23
Hursomhelst, jag var
i trädgården och lekte-
:11:25
-och min syster hade just lärt
mig att använda vattenslangen-
:11:30
-på det sättet att man kunde spruta mot
solen så det bildades en regnbåge.
:11:36
Så jag höll på med det...
:11:38
...och genom diset...
så kunde jag se min mormor.
:11:41
Och hon bara stod där...
och log mot mig-
:11:45
-och jag höll kvar
slangen sådär länge-
:11:48
-och så tittade jag på henne...
och till slut så lossade jag munstycket...
:11:52
...du vet, och så tappade
jag slangen...och hon försvann.
:11:57
Och så gick jag in i huset igen
och berättar för mina föräldrar.
:12:02
De...ber mig sitta och ger
mig en lång tillrättavisning-
:12:05
-om att när folk dör så ser man aldrig de igen
och hur jag ens kunnat inbillat mig det.
:12:10
Men jag visste vad jag hade sett och
var glad över att ha sett det.
:12:14
Jag har aldrig sett något
liknande sedan dess.
:12:15
Men...jag vet inte.
:12:18
På nåt sätt lät det mig veta
hur tvetydigt allting är.
:12:21
Även döden.
:12:23
Du har verkligen tur som kan ha
den här inställningen till döden.
:12:28
Jag tror jag är rädd för döden
24 timmar om dygnet, jag svär.
:12:33
Det är just därför jag sitter på ett tåg just nu.
Jag kunde ha flugit till Paris men jag är för rädd.
:12:38
Jag kan inte ro för det.
Jag kan inte hjälpa det.
:12:40
Jag vet att statistiken säger
bla-bla-bla, mer säkert eller nåt.
:12:43
När jag sitter i ett plan så
kan jag se det. Jag kan se-
:12:46
-explosionen. Jag kan se mig själv
fallandes genom molnen.
:12:49
Och jag är så rädd för de där få sekunderna
av medvetande innan man ska dö.
:12:55
Du vet, när man vet helt
säkert att man ska dö.
:12:59
Jag kan inte sluta att tänka så.