:05:00
Jag försökte att inte se på nån.
:05:06
Och försökte att inte se för dum ut.
:05:12
Mamma satt längst fram
med hatten på och väskan i knät.
:05:16
Tårarna rann
bakom hennes glasögon.
:05:21
Som om nån hade dött.
:05:37
Jag vill tacka dig
för att du ville berätta det, Dewayne.
:05:42
Tack för det mod ni alla visar.
:05:45
Min farbror Charlie var
krigshjälte, andra världskriget.
:05:52
Han skickades till Iwo Jima.
:05:55
Han rensade fyra kulsprutenästen
med japs som besköt hans grupp.
:06:00
Han gjorde det med en granat, sitt
gevär, bajonetten och sina händer.
:06:05
President Truman gav honom medalj.
:06:09
Hemma hyllades han med en parad
och stans höjdare kom och frågade-
:06:14
-vad Charlie nu skulle hitta på.
Det visste han inte.
:06:19
Borgmästaren
erbjöd honom ett stipendium.
:06:22
Bankdirektören sa att Charlie kanske
hellre ville få ett bra bankjobb.
:06:29
Sågverksdirektören föreslog
att han skulle bli verksförman.
:06:35
Och vet ni vad?
Charlie tackade nej till allt.
:06:39
Vad gjorde han då?
:06:41
Han låg på sin soffa och rökte.
De kunde inte slita honom från den.
:06:46
-Blev han skadad i kriget?
-Nej.
:06:50
Han kunde inte läsa och skämdes
för mycket för att säga det till nån.
:06:56
Han var modig nog att få medalj,
men han vågade inte göra det ni gör.