:31:01
Du påminner om min sonson -
du tänker inte igenom saker.
:31:04
Knip igen,
annars bryter jag höften på dig.
:31:07
- Försök bara...
- Tyst!
:31:10
Hur kunde du
missbedöma situationen så totalt?
:31:15
Du måste ha vetat
att det skulle gå så här.
:31:18
Du gjorde just ditt livs misstag.
:31:21
Du kommer att sakna mig när du har
hans vita, skrynkliga kropp på dig -
:31:28
- med allt löst skinn
och gamla pungkulor... Vad äckligt!
:31:41
Ursäkta mig... Jag heter Kevin Gerrity.
:31:45
Jag har ett problem.
Är Arthur Brooks här?
:31:48
Sätt dig därborta där jag ser dig,
jag måste prata med en kille.
:31:54
- Arthur Brooks...
- Jag måste tala med dig.
:31:57
Du hade inte behövt komma hit,
jag skulle skicka papperen...
:32:02
Det är precis tvärtom.
:32:04
Jag kan inte ta hand om honom,
jag har gjort ett misstag.
:32:10
Jag hade fixat en morsa,
men hon pippar med en gamling.
:32:15
Och ungen pinkar och spyr
som en cocker spaniel.
:32:20
Han har det nog bättre
med sin riktiga mamma.
:32:23
Hon dog i går - hon hade cancer.
:32:27
Hon måste ha anat att det var dags och
ville att sonen skulle vara hos sin far.
:32:39
Vi kan ta honom, men då får han
vara på grupphemmet ett tag.
:32:45
- Är det ett barnhem?
- Det heter inte så längre.
:32:51
- Jag kunde knyta skorna!
- Ja, titta... Grattis!
:32:57
Jag visade honom det.
- Gå tillbaka och sätt dig.