1:12:03
-så kunde jag kanske göra
något betydelsefullt också.
1:12:05
-Harvey, du skriker.
-Har du någonsin tänkt på det?
1:12:19
Sluta...
1:12:25
Jag är ledsen.
1:12:28
Joyce, jag är ledsen.
1:12:37
Jag antar att det var bra att Joyce
gladdes åt något hon åstadkommit själv.
1:12:41
Det är vansinne. Kan du inte
göra någonting här i Cleveland?
1:12:45
Du kommer att överleva
några veckor i ensamhet.
1:12:49
Jag antar det.
1:12:54
Ta hand om dig där borta.
Jag älskar dig.
1:13:01
Visst var jag glad för hennes skull,
men jag var fortfarande upprörd.
1:13:11
Det var senare på kvällen
jag hittade knölen.
1:13:28
Jag beslutade att inte tänka mer
på det tills Joyce kom tillbaks.
1:13:33
Lättare sagt än gjort.
1:13:36
Som om jag bryr mig?
Ge mig bara listan.
1:13:38
-Vad är ditt problem?
-Miguel, lyssna-
1:13:40
-jag vill inte komma
tillbaks hit för det, okej?
1:13:43
Harvey, provresultaten skall
godkännas först om en vecka.
1:13:46
-Varför måste du alltid bråka?
-Hur ofta ska vi gå igenom om det här.
1:13:49
Ge mig den jävla listan!
1:13:51
-Vi får se vad doktorn säger om det här.
-Bra.