:53:11
Tack.
:53:12
Jag förstår...
:53:14
Michael...
Michael, det är skitsnack.
:53:18
UNHCR skickar mer hjälp till Honduras
än något annat FN-kontor.
:53:21
Fastän jag pratar...
:53:23
De flesta människor vet inte
ens var Honduras ligger.
:53:25
Öst och västberlinare, det kvittar,
river ner-
:53:27
-den största symbolen för
den kommunistiska förtrycket.
:53:28
Nej.
:53:29
Norr om Panama i Karibien.
:53:33
Men du måste upprepa det för dig själv
för att tro på det.
:53:35
Äntligen rivs Berlinmuren.
:53:37
Och den känslan av hopp
som man får här...
:53:39
Just därför behöver jag hjälp.
:53:41
Den 9 November, 1989-
:53:43
-natten då ett nytt kapitel började
i världshistorien.
:53:46
-Michael, jag ringer tillbaka till dig.
-Okej.
:53:49
UNHCR.
:53:50
Sarah?
:53:51
-Ja. Vem är det?
-Det är jag, Elliott.
:53:55
Elliott?
:53:56
-Hej.
-Hej.
:53:59
-Hur mår du? Allt väl?
-Javisst.
:54:01
Var är du?
:54:02
Jag är faktiskt, tro det eller ej-
:54:05
-jag är här i en telefonhytt i London.
:54:07
Herregud.
:54:09
Jag är ledsen men
förbindelsen är usel-
:54:11
-men inget verkar fungera
på det här värdelösa stället.
:54:13
När får jag träffa dig?
:54:16
Jag är på Holland Park
Tube Station just nu.
:54:19
-Kan du möta mig där?
-Ja.
:54:23
Ja, ja, självklart!
:54:24
Toppen.
:54:26
-13.30, går det bra?
-Låter utmärkt.
:54:45
Henry?
:54:47
Hej, älskling.
:54:48
Bea tittade in för att säga hej.
:54:49
Kommer du ihåg Bea?
Hon brukade jobba ihop med pappa.
:54:51
-Hejsan.
-Hej.
:54:55
Jag trodde du skulle på
anställningsintervju idag.
:54:57
De blev inställda allihop.