:37:00
Ja. Det är fruktansvärt. Mina
föräldrar läser detta magasin.
:37:03
Nu vet de att min penis
kallas Mr. Peabody.
:37:06
Det var inte mitt fel.
:37:08
Hon ringde mig när
du sov middag.
:37:10
Jag sov inte middag för
1000:e gången!
:37:13
Okej, jag kanske sov
middag just då...
:37:16
När blev det förbjudet
att sova middag?
:37:18
Älskling, jag kan inte jobba här.
Det är omöjligt. Jag har försökt.
:37:22
Jag har skrivit tre sidor
på sex veckor.
:37:24
Tre sidor. Boken ska vara
klar på onsdag.
:37:26
Om vi inte lämnar in boken,
vet jag inte vad vi ska göra.
:37:29
Vi kan inte betala
för någonting.
:37:32
Vi kan inte betala för
skålpallen som du gillar.
:37:34
Vi kan inte betala för din
lilla glada muggvas.
:37:39
Tänk om du kunde komma
ut ur huset-
:37:41
-och skriva på Starbucks
eller någonting?
:37:44
Och vad? Du ska stanna här
och försöka hitta jobb-
:37:47
-när hon ber dig springa omkring
och göra saker för henne.
:37:50
Gå alla ärenden, göra alla obehagliga
skitjobb hon ber dig om?
:37:54
Jag tror inte att du
klarar av det.
:37:56
Jag menar, jag älskar dig,
men ärligt.
:37:59
Jag har varit där och jag tror
inte att du klarar av det.
:38:03
Jag klarar av det.
Jag klarar mig.
:38:23
Nancy?
:38:26
-Hallå, Mrs. Connelly.
-Nancy, min kära.
:38:28
Jag kunde inte hjälpa att se
Alex lämna huset i morse-
:38:32
-när du stannade hemma.
:38:33
Jag blev sparkad från
mitt jobb.
:38:36
Jag är ledsen.
:38:38
Men jag är säker på att
det är bäst så.
:38:40
Låt Mr. Rose gå ut och
fånga hem kosan.
:38:44
Jag har alltid tyckt att
det var konstigt.
:38:46
En make som stannade hemma när
du var ute och försörjde er.
:38:50
Han är en författare.
:38:51
Författare.
:38:53
Mannen vilar mer än
en nyfödd hundvalp.
:38:56
Vad skriver han om?
Får?
:38:59
Är det någonting,
Mrs. Connelly?