:55:00
Att säga att din far är död
är att ljuga ohejdat.
:55:04
Vi pratar sen.
Vi borde berätta för Stu först.
:55:07
Varför sa du att han var död?
:55:10
Har han dött? När?
:55:13
-Jag hade mina orsaker.
-Och vilka var de?
:55:16
-Sanningen?
-Ja, sanningen.
:55:19
Du minns väl vad det är?
:55:21
Var vi inte på ett fik?
Jag minns en "God jul"-skylt.
:55:24
Jag ska strax förklara,
men just nu pratar jag med henne.
:55:29
Hela sanningen.
:55:32
Jag ljög för att verka mer intressant.
:55:36
Mer intressant?
:55:39
Vi är 100 mil hemifrån på en polisstation
med en full rockstjärna-
:55:43
-och väntar på din döda pappa.
Mer intressant?
:55:47
-Mer intressant än vad?
-Du fattar helt enkelt inte.
:55:51
-Det var en ny skola och en ny stad...
-Jag förstår.
:55:54
Jag ljög för mamma för
att skydda henne från förorten.
:55:57
-Dina föräldrar förstod henne inte.
-Så du dödade din pappa?
:56:03
Jag skulle uppskatta om du
slutade att prata.
:56:06
-Sluta nu.
-Bara...
:56:17
-Vad händer?
-Grip honom. Han förföljde oss.
:56:23
-Jag är Calum Steppe. Vad hände?
-Det undrar jag också.
:56:26
När natten föll
över de hjärtlösa gatorna-
:56:30
-berättade jag vår historia för dem.
:56:32
Vi ville ta oss in på konserten.
:56:35
Han är den störste poeten
sen Shakespeare.
:56:37
Pengarna till biljetter försvann.
:56:40
Vi tänkte planka in
för att inte förnekas våra drömmar.
:56:43
Han stormade ut
och vi följde efter honom.
:56:47
Jag får minnesbilder. Jag däckade
vid soporna och de hjälpte mig.
:56:52
Jag borde vara rasande,
men det är för sent för det.
:56:55
Jag är tacksam att inget hände.
:56:57
-Han liknar hunden i "Hundår".
-Han är den hunden.