1:04:02
Vi var på festen.
1:04:04
Pappa var där.
Han och Stu ska träffas.
1:04:07
Pappa? Du har ingen pappa.
1:04:10
Du sa att han dog
innan du flyttade hit.
1:04:13
Hittar du bara på allteftersom?
1:04:16
Tror du att vi är dumma för
att vi inte är från New York?
1:04:19
-Du såg oss.
-Nej, din lögnare.
1:04:22
Det är vad du är - en lögnare.
1:04:24
Du heter inte ens Lola, Mary.
1:04:29
Ella har rätt.
Jag behöver inte bevisa nåt för er.
1:04:33
Du vet att vi var där.
1:04:35
Hon gråter.
1:04:37
Lilla lipsillen...
1:04:44
Du har ingen rätt
att skriva ner mina ord. De är...
1:04:50
Förlåt, jag kan inte fortsätta.
Jag måste berätta nåt.
1:04:54
-Rappa på.
-Jag måste erkänna nåt.
1:04:58
Jag lånade Elizas klänning i helgen.
1:05:00
Jag är ledsen,
men jag hade inget val.
1:05:03
-Varför?
-Jag ville ha den på Sidarthurs fest.
1:05:08
När tänker du ge upp?
1:05:11
Du kan inte ha tagit klänningen-
1:05:13
-för jag har klänningen inlåst
i teaterrummet.
1:05:18
Det finns sätt...
1:05:20
-Var är den nu?
-Tillbaka på sin plats, utan en skråma.
1:05:24
Den ser likadan ut, men annorlunda.
1:05:27
Hon är för mycket. Först tar hon
en klänning, hänger tillbaka den-
1:05:31
-och går på en fest
där ingen såg henne.
1:05:34
Klänningen var blöt och Stu Wolff
fick mig att byta till nåt torrt.
1:05:38
Han ville att jag skulle trivas.
1:05:40
Efter avskedskonserten hade han inget
bättre för sig än att se Mary torr.
1:05:46
Han skickade den till pappa i limousin.
1:05:49
En klänning i limousin?
Tänk er det.
1:05:52
-Han gillar pappa och hans hund.
-Gav hunden honom en autograf?
1:05:56
Jag tog verkligen klänningen.
1:05:59
Stu Wolff gav den här
till mig personligen.