1:35:03
Simon satte fart direkt.
1:35:09
Plötsligt hörde jag röster.
1:35:12
Joe!
1:35:14
Är det du?
1:35:15
Jag höll igen, jag trodde inte
att det kunde vara en människa.
1:35:26
Simon!
1:35:36
Vi gick till strandkanten
där skriken kom ifrån.
1:35:40
Det var två-trehundra meter
från lägret, och där låg Joe.
1:35:48
- Simon...
- Herregud!
1:35:50
Jag kunde inte tro det
förrän jag faktiskt såg honom.
1:35:55
Det var svårt att tro, trots det.
1:35:57
Kvällen var så spöklik,
och han var i ett sånt tillstånd...
1:36:02
Han såg fruktansvärd ut. Jag
trodde nästan att han var ett spöke.
1:36:08
Jag fick nästan nypa mig själv -
1:36:12
- för att tro att det var sant,
att det hände på riktigt.
1:36:17
- Hjälp...
- Fy fan, Joe... !
1:36:20
Är du okej? Fan... !
1:36:23
Simon var...
1:36:26
Han svor mycket.
1:36:29
För helvete, Richard! Lyft honom!
1:36:33
Håll honom då, din dumma fan!
Bär honom!
1:36:38
Jag minns att Simon tog tag
i mina axlar och höll i mig.
1:36:44
Lyft hans ben.
1:36:46
Det minns jag.
1:36:49
Känslan av att vara omhållen.
1:36:52
Tyst, tyst... Du är i säkerhet nu.