Vanity Fair
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:38:04
-Ska jag spela för er?
-Tack. kära vän.

:38:07
Rawdon, vill du förklara reglerna
för piquet för miss Sedley?

:38:11
-Jag har glömt bort dem.
-Var försiktig, Amelia.

:38:13
-Kapten Crawley kan sina kort.
-Jag är varnad.

:38:16
Piquet bygger inte på tur.
:38:18
Var snäll mot henne.
Hon är min enda vän.

:38:22
Inte din enda vän,
miss Sharp.

:38:28
Rawdon, du förklarar.
:38:30
Sätt igång.
:38:32
-Man får kasta upp till fem kort.
-Gå din väg.

:38:41
Miss Sharp.
:38:47
-Vad tycker du om ditt nya ställe?
-Mitt ställe?

:38:50
Så snällt av dig att
påminna mig.

:38:52
Det är skapligt, tack.
:38:55
Och de behandlar mig bra.
:38:58
Men så är det också en
gentlemans familj-

:39:00
-det är stor skillnad från
handelsfolk.

:39:03
Ni verkade tycka om
handelsfolk förra året.

:39:06
Joseph Sedley, menar ni?
Det stämmer.

:39:09
Om han hade frågat mig
hade jag inte svarat nej.

:39:11
Så väldigt tillmötesgående
av er.

:39:16
Jag vet vad ni tänker.
:39:18
Vilken ära det hade varit
att få ha er som svåger.

:39:21
Kapten George Osborne,
son till John Osborne, Esquire-

:39:25
-son till...
vad var din farfar?

:39:28
Strunt i det. Du kan inte
rå för din härkomst.

:39:35
Miss Sharp.
Kom och ta över åt Rawdon.

:39:39
Han är sämre än sämst.
:39:41
Det är sant.
Det här är inte mitt spel.

:39:46
Osborne, ska vi gå och spela
något mer moget?


föregående.
nästa.