:56:00
Vi är medvetna om det båda två.
:56:22
När hans kusin dog
visste jag att-
:56:24
-att Rawdy skulle leva sitt
liv på Queens Crawley.
:56:27
Han hör hemma där.
:56:29
Men du måste träffa honom.
:56:31
Varför gör du inte det?
Tillåter inte Lady Jane det?
:56:34
Nej. Jane skulle inte hindra mig.
:56:39
Men Rawdy har blivit
en framstående man.
:56:42
Jag älskar honom och önskar
allt väl, men min plats är inte där.
:56:49
Säg mig, hur mår major Dobbin?
:56:51
Jag mötte honom på vägen hit.
Han såg väldigt arg ut.
:56:57
-Vi har blivit ovänner.
-På grund av mig?
:57:01
Ja, på grund av dig men
även på grund av andra saker.
:57:05
Amelia Osborne, du är en
jäkla idiot.
:57:09
Han är din käraste vän.
:57:10
Det spelar ingen roll vad
vad han tycker om mig.
:57:12
Du borde gå efter honom.
:57:13
Jag kan inte, Rebecca.
Du vet inte vad som ligger bakom.
:57:16
Det gör jag visst.
:57:17
Ända sedan han köpte pianot har
jag vetat hur det låg till.
:57:21
-Det var George.
-Det var Dobbin.
:57:24
-Jag såg honom själv.
-George älskade mig.
:57:28
George Osborne älskade
bara sig själv.
:57:31
Tack vare Dobbin
övergav han dig inte-
:57:32
-och om hade hade levt nu
hade han lämnat dig.
:57:33
Sluta! Tyst.
:57:38
Dobbin hade rätt.
:57:40
Du sprider ondska överallt
och krossar hjärtan i din väg.
:57:45
Jag var förberedd på det här.
:57:48
George gav mig det här på
hertiginnan av Richmonds bal.
:57:50
Vad det än är, vill jag inte läsa det.
:57:53
Min älskade, Becky, bespara mig ett
liv i dystert slit och släp-
:57:58
Flyg iväg med mig. Vi kan dansa.
ut i Europa. Din George.