:43:03
- Okej?
- Kom in.
:43:16
Det verkar inte
rättvist.
:43:21
Se på min
mamma.
:43:23
Vi sex i
två rum.
:43:27
Det är okej
om du är rik.
:43:31
Men man kan inte
ge dem mat,
:43:32
man kan inte älska dem,
eller hur?
:43:43
- Stackars Sid.
- Jag vet.
:43:45
Allting är svart och
vit för Sid.
:43:48
Han är ung.
:43:50
Jag kan inte klandra honom.
:43:52
Han lär sig.
:43:54
- Jag är inte så säker, Stan.
- Här, kom hit.
:44:01
Jag tror inte att
jag kan berätta för din mor.
:44:03
Hon behöver inte
få veta.
:44:07
Det är okej.
:44:14
Allt kommer att komma ut, Sid.
Alla kommer att veta.
:44:17
Vissa personer kommer
inte kunna se oss i ögonen...
:44:19
- gå över vägen för att undvika oss.
- Kan man klandra dem?
:44:21
Vill du vara en av
dom personerna?
:44:24
Kan du se din mor i ögonen?
:44:29
Du vet att när du
gick ut i krig,
:44:31
så vände du dig till mig och sa "Sid,
du är mannen i huset nu,
:44:34
du måste se efter
saker och ting." Och det gjorde jag.
:44:38
Jag var bara 13.
:44:40
Jag och mamma, vi
skärpte oss... och Ethel...
:44:44
- hon måste ha gjort det då.
- Jag vet.
:44:47
Så hur många har hon
tagit hand om över åren?
:44:50
Dussintals?
Hundratals?
:44:53
Och okej, nåväl...
:44:55
hon undanhöll det för mig och Ethel,
men hon berättade inte ens för dig.
:44:57
Om hon hade berättat för mig,
så hade jag stoppat det, eller hur?
:44:59
Jag förstår inte,
är du inte arg?