:06:03
Sebastians kalas? Det vill jag inte.
:06:06
Sebastian var
en otroligt jobbig pojke.
:06:09
Varför Clarabelle tvingade mig
att gå dit var en gåta.
:06:12
Han gjorde nåt irriterande med
ögonbrynen när han såg på mig.
:06:16
- Nu går du och köper en fin present!
- Varför?
:06:20
- Därför. Du träffar folk, får vänner.
- Jag har vänner.
:06:25
Vem är din vän?
:06:31
- Kom här, Dick.
- Nej. Jag går inte dit.
:06:37
Kom igen nu... Kom igen.
:06:42
Lägg dina armar runt mig nu.
:06:45
Det hjälpte inte. Jag var tvungen
att köpa nåt åt idioten.
:06:49
Så jag gick till leksaksaffären.
:06:53
Den dan fick Huey sina skenor.
:06:56
Han och hans bror bodde vid torget.
Han hade i stort sett inga ben.
:07:00
- Du fick dem.
- Ja, det fick jag.
:07:04
Nu får Freddie inte stryk mer
för att hans bror sitter i rullstol.
:07:09
Jag hörde
att de kostade 7000 dollar.
:07:12
Freddie... 700.
:07:14
Freddie överdrev alltid tiofalt,
men man vande sig.
:07:17
Och han fick ännu mer stryk
när hans bror började gå runt-
:07:21
- med de där märkliga skenorna.
:07:23
Hursomhelst. Jag måste köpa en
present till skitungen Sebastian.
:07:29
Vi ses, Dick!
:07:32
- Ska alla få veta att jag får stryk?
- Det vet de redan.
:07:36
Det vet de inte. Ingen vet.
:07:39
- Du går som med en krycka i röven.
- Käften!